Två obalanser (här visade som pilar) kan ha samma storlek och vinkelläge samt ligga lika långt borta från tyngdpunkten. Samma tillstånd uppstår vid en enstaka, dubbelt så stor obalans, som angriper i tyngdpunkten, alltså här i rotorns mitt. Lagrar man en sådan rotor på två eggar, så skulle den pendla ut så länge, tills det "tunga stället" pekar neråt. Denna obalans verkar alltså även utan rotation; man kallar den därför "statisk obalans". Den medför en förskjutning av massans medelpunkt bort ifrån den geometriska mitten, varigenom rotorn under drift vibrerar parallellt mot sin rotationsaxel.
En statisk obalans bör kompenseras på tyngdpunktsnivån. Härför tas material bort från det "tunga stället" eller läggs till på motsatt sida. Kompensering av den statiska obalansen på en kompenseringsnivå förekommer speciellt ofta vid skivformiga rotorer. För utbalansering lämpar sig därför framför allt vertikalutbalanseringsmaskiner.