Två obalanser (här visade som pilar) kan visserligen ha samma belopp, med däremot vara sinsemellan förskjutna med exakt 180°. Denna obalansfördelning kan ej längre fastställas genom utpendling, ty rotorn intar vid vila inget entydigt läge längre. Den roterande rotorn genomför en tumlande rörelse kring sin högaxel (lodrätt mot vridaxeln), ty de båda obalanserna utövar ett moment. Följaktligen betecknas denna art av obalansfördelning som momentobalans.
För korrigering av momentobalansen krävs ett motmoment, alltså två lika stora korrekturobalanser, som, motsvarande den ursprungliga obalansen, anordnas på de båda kompenseringsnivåerna förskjutna med 180°. Momentobalanser måste framför allt tas hänsyn till vid långsträckta cylinderformiga rotorer. För utbalansering lämpar sig därför speciellt horisontella balanseringsmaskiner.